Jag försöker vila. Jag tycker det är svÃ¥rt att göra ingenting, men jag är sÃ¥ förbannat trött sÃ¥ jag försöker tvinga mig själv nu. Har bjudit mina frellar pÃ¥ fika pÃ¥ altanen idag, de kom med hämtmat till mig och fick kaffe, glass och sol som tack :) Det är allt jag tänkt göra idag… möjligen en sväng till ICA sÃ¥ att jag kan fÃ¥ kvällsmat och frukost till imorgon.
Viktor har hittat min sovmask och är en utomordentlig förebild, han vet hur man tar det lugnt!
Föreläsningen igår med Charlotte Althin var superbra! Åh, jag blir så inspirerad. Nu är det visserligen inte så svårt att inspirera mig till träning eftersom jag redan från början är inspirerad upp över öronen, men ändå. Peptalk är alltid så härligt!
Ganska mycket av det hon sa tyckte jag redan att jag har bra koll på. Till exempel att man måste vila efter ett träningspass. Det är ju det jag fokuserar på nu, träna max varannan dag (inte minst, som de flesta andra verkar kämpa med). Charlotte sa att det ultimata är att träna tre pass i veckan, inte fler, möjligen fyra om man varierar olika muskelgrupper. Men för att orka träna hela livet och för att kunna känna att det är roligt att träna, så ska man inte träna mer. Det är i vilan man blir starkare och man ska ju ha tid till annat i livet också! Det känns bra att slippa ha ångest över att jag inte tränar tre konditionspass, tre gympass och ett yogapass i veckan, varannan dag är helt perfekt.
Annars pratade hon mycket om hur viktigt det är att det är roligt att träna. Det här tänker jag ju också väldigt mycket på, men det var en sak som gav mig en riktig aha-upplevelse: jag tycker inte det är roligt att rehabträna, alltså gör jag inte det. Det kanske inte låter som en högintelligent insikt men det har inte varit tydligt för mig tidigare. Jag tycker inte det är kul och alltså kommer jag inte iväg till rehabgymmet. Och om jag inte tycker det är kul, så får jag heller inget resultat av träningen. Jag blir inte starkare om jag inte tänker att jag ska träna för att bli starkare.
Min första idé var dÃ¥ att byta namn pÃ¥ rehabträningen, att sluta kalla det ”rehab” (för hur kul lÃ¥ter det?) och istället bara tänka pÃ¥ det som styrketräning, kanske benstyrketräning, och se rehabövningarna lite som uppvärmning och nedvarvning inför och efter den ”riktiga” styrketräningen som jag kör mellan. Det här kändes skitbra tills jag kom pÃ¥ att jag fortfarande var tvungen att sticka till Gerda o hänga i rehabgymmet… och dÃ¥ tog jag nästa beslut: jag ska fan inte rehabträna mer pÃ¥ Gerda. Jag har fÃ¥tt nog! Efter tio Ã¥r pÃ¥ Gerda sÃ¥ behöver jag nÃ¥t nytt! Jag ska hitta en ny sjukgymnast och ett nytt rehabgym (i Malmö!) och jag ska fixa höften med hjälp av sjukgymnasten, jag ska! Men det mÃ¥ste kännas roligare än det gör nu.
Man tror man tjänar pÃ¥ att ta bilen istället för bussen till jobbet. Man tror det gÃ¥r fortare och att allting blir enklare… men… min kropp gillar det inte. De allra flesta dagar fÃ¥r jag noll vardagsmotion. Jag kör bil till jobbet, äter lunch pÃ¥ kontoret, jobbar över, kör hem, lägger mig i soffan. De dagar jag tar mig till gymmet sÃ¥ fÃ¥r jag sÃ¥klart röra pÃ¥ mig, men de andra dagarna blir det oftast ingen rörelse alls. Det är inte bra! Jag mÃ¥r kass av detta!
Det tar emot att gå ut på en promenad när jag kommer hem från jobbet och är skittrött. Det händer inte om jag inte verkligen bestämt mig för att gå ut, även om jag vet att jag mår bra av det så är det inte alla dagar jag är så beslutsam. Jag tror inte alls det är bra att den enda motionen jag får är den i gymmet. Kroppen blir ju totalt chockad när den är helt still 47h och sen under den sista timmen ska den ta i så den spyr.
Jag har inte nån jättebra lösning på det här problemet. Jag har testat att ta lunchpromenader, men lyckas väldigt sällan ta mig ut, så jag har slutat försöka. Min bästa idé just nu är att helt sonika skippa bilen och köpa ett busskort istället. Det skulle innebära att det tar kanske 45min att ta mig till jobbet istället för 25 som nu, jag skulle cykla ca 12min, åka buss 25min och promenera 5 min. Så den längre tiden består av cykling och promenad, som då blir oundvikligt. Det blir en halvtimmes motion varje dag, den där halvtimmen jag saknar idag.
Vad tror ni? Eller har ni andra idéer? :)
Senaste veckan har verkligen markerat att vintern 2010 är slut och att våren 2010 kan börja!
Först o främst: Vi ska leverera på jobbet på måndag. Denna sista vecka har känts som total kaos och panik på avdelningen, men jag tror bannemej vi lyckas! På söndag produktionssätts det sista, sen är vi live på måndag! Det känns skönt att äntligen ha nått fram, vi har jobbat övertid sen i november/december för att hinna klart så det ska bli gött att se det in action.
Sedan: Finaste Pernilla har gått på mammaledighet. Hon fixade jobbuppdraget till mig i december så att vi blev kollegor, och har varit min scrum master sen dess. Hon räddade mig mitt i misären efter separation från min dåvarande sambo och arbetsbrist på jobbet till ett stimulerande arbete tillsammans med henne :) Nu är hennes mage så stor att hon snart blir mamma så hennes sista arbetsdag var i onsdags. I måndags fick jag reda på att jag ska ta över hennes arbetsuppgifter, med andra ord så har jag nått mitt första karriärsmål nu: Jag är scrum master! :)
Nu idag har jag varit hos en ny sjukgymnast som var jätteduktig och det kändes som att hon verkligen förstod mig. Äntligen! Hon klämde och kände och drog och tryckte i en evighet… Nu har jag fÃ¥tt ett par övningar att göra hemma, som jag ska göra varje dag, för att väcka liv i min skadade muskel. Hon förklarade typ att det förmodligen är sÃ¥ att nu är det är själva skadan som gör skada, styrketräningen gör inte sÃ¥ stor nytta nu för muskeln vet inte hur den ska jobba längre. SÃ¥ jag ska göra lite kontakt-övningar som jag absolut kan klara av att göra varje dag! Känns superbra! Och jag skulle fortsätta med att köra min vanliga träning som inte gör ont, all aktivitet som inte gör ont är bra. Sen träffar jag henne igen om tvÃ¥ veckor och ser om övningarna gör nÃ¥n skillnad. Jag var tydligen lite sned pÃ¥ nÃ¥t vis ocksÃ¥? Och gräsligt mycket starkare i vänster än höger ben… :)
Idag är jag ledig från jobbet eftersom det är strömavbrott på kontoret och vi ändå inte har så mycket att göra innan releasen, det är mest en massa batchar och laddningar som ska hinna bli klara. Så jag är hemma i Malmö och nu ska jag cykla in till stan och luncha med Jossan!
Ikväll är det valborg och sen är det minsann vår!! :)
Varför är mitt liv en enda lång todo-lista? Varför känns det alltid som att det är nåt jag måste fixa?
Imorgon kommer min faster och hennes man ner till mina föräldrar, och de ska Ã¥ka över till Köpenhamn och kolla in Louisiana och vara allmänt kulturella. Supertrevligt, tänkte jag, och ville följa med! Sen kom jag pÃ¥ att det var ju gardinerna jag skulle lägga upp, och jag skulle köpa mörkläggningstyg till sovrummet, och disken, och tvätten, och nya badlakan skulle jag köpa, och en blomvagn till den stora blomkrukan… SÃ¥ nu funderar jag seriöst pÃ¥ att stanna hemma för att beta av todolistan.
Det är ju helt sjukt!
De senaste veckorna har jag varit väldigt trött i kroppen. Jag har inte orkat träna! Jag har heller inte rört pÃ¥ mig i vardagen, alltsÃ¥ verkligen ingen aktivitet alls förutom promenaden mellan parkeringen och kontoret som är sisÃ¥där 20meter, sÃ¥ jag undrar lite vad som kom först: tröttheten eller inaktiviteten…
V15:
MÃ¥n: 10min morgoncykling
Tis: 10min morgoncykling
Ons: 10min morgoncykling + IW+TRX
Lör: Gym 60min
Sön: Cykling 30min
V16:
Tisdag: BodyBalance (men orkade inget så vet knappt om det räknas)
Tors: 25min cykling
Söndag: BodyBalance (gick mkt bättre!)
Nu är snart v17 slut också och det enda jag lyckats få ur mig den här veckan är en halvtimmes cykling idag fredag.
SÃ¥ senaste tiden har varit väldigt inaktiv. SÃ¥na här perioder fÃ¥r jag dÃ¥ och dÃ¥, och jag brukar tro att de är ett resultat av att jag tränat för hÃ¥rt senaste tiden. Att kroppen inte orkar mer och säger ifrÃ¥n att jag mÃ¥ste vila. Men nu tycker jag tamejfan inte att jag gjort tränat för mycket? Det kanske bara känns sÃ¥här i kroppen emellanÃ¥t oavsett? Jag kanske ska träna hÃ¥rdare när jag väl är pigg utan att vara sÃ¥ extremt rädd för att trötta ut mig, tröttperioder kommer ju tydligen ändÃ¥…
Senaste kommentarerna