Jag testar en ny grej med träningen nu: realistiska träningsmÃ¥l. Jag brukar ju sätta skyhöga krav pÃ¥ mig själv, typ ”spring en mil” trots att jag aldrig nÃ¥gonsin sprungit en meter eller ”gör en chin” trots att jag bara kan lyfta mig själv tvÃ¥ centimeter. Klart att det inte fungerar!
Jag håller fast vid att jag inte ska ha ett träningsschema. Jag gör fortfarande scheman men jag slänger dom direkt, jag vet att jag inte ska ha ett schema. Däremot vill jag ha mål för att träna helt utan mål känns meningslöst. Fast utan tidskrav. Det får inte finnas någon deadline, då lägger jag ner direkt, så barnslig är jag.
Mitt nya mål är detta: springa en kilometer. Haha :) Jag ska inte springa en mil. Jag ska inte springa Göteborgsvarvet. Jag ska inte springa fem kilometer. Nä, jag ska springa en kilometer i ett sträck på löpbandet, UTAN att få ont i höften.
Och först när jag klarat det, så höjer jag ribban därifrån. Om jag nu klarar det utan att höften gnäller. Det känns realistiskt, för det innebär 6 minuter på 10km/h-hastighet, och jag springer 3 minuter nu. Jag har gjort fem pass redan, såhär:
Pass 1: 3min gång, 2 min löpning, 1 min gång, 2 min löp, 1 min gång, 2 min löp
Pass 2: 3min + 2 min + 1 min + 2 min + 1 min + 2 min + 1 min + 2 min
Pass 3: 3min + 2 min + 1 min + 2 min + 1 min + 2 min + 1 min + 2 min
Pass 4: 3min + 2 min + 1 min + 3 min + 1 min + 2 min + 1 min + 2 min
Pass 5: 3min + 2 min + 1 min + 3 min + 1 min + 3 min + 1 min + 2 min
Taktiken är alltså att ta det lugnt och inte stressa. Långsamt långsamt vänja fötter, ben och höfter vid det monotona löpsteget. Jag har tänkt att inte öka det totala antalet löp-minuter mer nu, nu är det 10 minuter. Men jag drar ner på gången mellan så att det till slut blir 2+6+2 minuter löpning. När jag klarat det ska jag fira! :) Hoppas klara det nånstans på pass 14! :)
(Och nej, jag har inte gett upp mitt chins-mål. Jag behöver bara något mer realistiskt att uppnå under tiden jag jobbar mig dit.)
Det lustiga är att jag tränar mer nu när jag ”inte tränar” än vad jag gjort under hela vÃ¥ren, dÃ¥ jag försökt träna fem gÃ¥nger i veckan. Men det visste vi ju egentligen redan. Jag fungerar bäst utan träningsscheman. LÃ¥t kroppen bestämma vad den vill träna, och när den vill vila, sÃ¥ blir allt jättebra. Och jag blir starkare och piggare. Kan ni pÃ¥minna mig om det nästa gÃ¥ng jag försöker planera in träning non stop?
Det är iaf skönt att tillåta sig själv ha ett liv utanför gymmet. Såhär t.ex:
Fina lilla brorson :)
Jag har kört lite BodyPump nu. Det funkar bra! Otroligt skönt att bli tillsagd exakt vad jag ska göra, och sen gÃ¥ hem när man är klar efter en timme och vara nöjd med vad man gjort. Inget ”kanske jag ska göra en övning till” och inget ”äh varför gjorde jag inte fler set av latsdragen” eller ”jag mÃ¥ste göra fler magövningar” pÃ¥ vägen hem. Bara helt nöjd! Och helt slut! Och sen dagen efter mÃ¥ste man ligga stilla i soffan efter jobbet för kroppen mÃ¥ste vila ;)
Har också börjat promenera igen! Sååå himla skönt nu när det är varmt ute.
Ikväll blir det BodyCombat! :) Så otroligt skönt att vara pigg i kroppen igen!!
Vad man får mycket tid över när man varken jobbar övertid eller tränar! Idag var jag hemma vid 18 och hade mat kvar från igår i kylen att micra, visste inte vad jag skulle göra av hela kvällen. Vad gör alla andra som inte tränar? ;) Jag såg ett avsnitt av en tv-serie och sen var jag redan helt uttråkad och vägrade se fler. Blev lite programmering till bloggen, får se om det nånsin blir klart, den här typen av inspiration brukar komma och gå rätt fort eftersom jag programmerar hela dagarna på jobbet.
Tänkte iaf visa lite bilder från mitt lägenhetspysslande igår! Jag har funderat över mina gardiner. De såg ut såhär rätt länge (gammal bild, innan uppgraderingen av soffan):
Upprullade, alltsÃ¥. Och med ett par avrivna remsor av tyget för att binda upp dom… tänkte sy fina band istället för fula remsor, men sen rÃ¥kade jag se en ännu äldre bild där de hängde ner istället, och det sÃ¥g sÃ¥ hemtrevligt ut att jag ville testa det igen.
SÃ¥ fram med strykjärnet…
…och nÃ¥n timme senare (gode tid vilken tid det tar att stryka lite tyg!) sÃ¥g det ut sÃ¥här!
Kändes som en klar uppgradering när det var klart, betydligt mysigare i rummet. Så nu får de hänga såhär :) Skönt med ett beslut!
Sen fortsatte jag med att fundera över tavlorna över soffan. NÃ¥n gÃ¥ng mÃ¥ste jag ju lyckas bestämma mig tänkte jag. Hämtade fram de tavlor jag tänkt frÃ¥n förrÃ¥det…
… och insÃ¥g för sjuttioelfte gÃ¥ngen att den stora mörka tavlan till vänster är för mörk och för stor, sÃ¥ den fÃ¥r inte vara med. Istället körde jag till IKEA och köpte en ram till den fjärde tavlan (ur bild) och satte sedan upp det sÃ¥här:
Sjuuuuuuukt nöjd! :D Nu ser man inte bilderna så bra men det är balett-dans-tema såklart :)
Speciellt nöjd är jag med vägglampan till vänster, som jag snodde frÃ¥n hallen eftersom den inte trivdes sÃ¥ bra där (dÃ¥ den är av ek och allt annat i hallen är vitt, passade inte in i temat längre). Den lyser upp hörnet jättebra när det är mörkt! (Ignorera dock mina stökiga kuddar, de kunde jag ju fixat till innan jag fotade…)
Också fixat lite nya växter till fönstret, Ica MAXI är bästa stället! Galet billiga gröna växter där :)
Nästa projekt blir tv-bänks-hörnan. Det får bli till helgen, jag har ju massa tid nu! :)
Tar hand om mig själv idag genom att stanna hemma, inte träffa en människa, utan bara pyssla med det som faller mig in. Har fixat lite på uteplatsen, fått upp parasollet som jag fick av mina föräldrar förra helgen. Blir superfint, men är det inte lite snett?
Planterade lite blommor som jag köpte igår. Investerade i perenner i år :) Ska bli spännande att se om de överlever till nästa år. Fina blålila violer blev det!
Planterade också ett par jordgubbsplantor jag fick av P i torsdags. Hoppas det blir röda ätbara gubbar snart! :)
Sååå skönt att bara gå här hemma utan något inbokat. Och såå skönt att inte känna att jag måste stressa in ett gympass varenda dag, nu ska jag vila tills jag känner träningslängtan. Jag åt rostade vita mackor med marmelad och Oboy till frukost imorse, så befriande att släppa alla tankar på att äta bra mat man kan bygga muskler av! :)
Jag har mÃ¥tt dÃ¥ligt ett tag nu. Jag har inte riktigt uppmärksammat det, eller ens reflekterat sÃ¥ mycket över det… men jag har varit trött och allmänt hängig, och inte haft träningslust sen jag kom hem frÃ¥n BBC faktiskt. Det är över en mÃ¥nad sen nu! Jag har pallrat mig iväg till gymmet ett par gÃ¥nger men inte haft nÃ¥gon ork, det har blivit korta kraftlösa pass, och det har stressat mig. Varför orkar jag inte? Jag äter som jag ska, sover som jag ska, men jag är trött. Tanken pÃ¥ att lyfta en hantel gör mig alldeles matt.
Det här har stressat mig nåt enormt. Måste träna mer, måste träna oftare, måste bli starkare, hatar att vara klen, måste till gymmet!!!
I onsdags hade jag en tid hos min PT. Jag funderade mycket pÃ¥ vad jag skulle säga till henne, vad jag ville att vi skulle göra. Jag kunde inte bestämma mig för vad jag ska fokusera pÃ¥: styrka? kondition? mina chins? löpningen? benstyrka inför löpningen? Hur ville jag lägga upp träningen? Hur ska jag fördela veckans fem träningsdagar? Jag kunde inte bestämma mig, och alla jag diskuterade det med sa olika saker… och jag visste inte vem jag skulle lyssna pÃ¥. De flesta tyckte jag skulle välja ETT träningsmÃ¥l, istället för typ fem som jag har nu, sÃ¥ att jag kunde fokusera och göra framsteg, istället för att bli frustrerad över att inget händer. Men vilket mÃ¥l skulle jag välja?
När jag kom in till PT:n och hon frÃ¥gade ”Hur är det? Vad vill du göra idag?” började jag grÃ¥ta. Totalt. Sen grät jag hela timmen, vi satt och pratade och försökte reda ut hur jag mÃ¥dde. Och vad vi kunde göra Ã¥t det.
Till slut gick det upp för mig: tricket är inte att träna mer just nu. Jag måste träna mindre. Jag måste vila.
Jag grät sen hela kvällen och var bokstavligen helt förstörd. Vaknade morgonen efter med en dundrande huvudvärk och en kropp som inte ville röra sig, så jag fick faktiskt sjukanmäla mig. Jag kunde inte jobba. Jag låg i soffan hela dagen och funderade över vad som hänt nu, och till slut blev jag arg på mig själv.
Jag har ju gjort samma misstag som SÃ… MÃ…NGA GÃ…NGER FÖRR. Åååååh att jag aldrig lär mig. ATT JAG ALDRIG LÄR MIG!! Jag trodde jag hade lärt mig, men tydligen inte. Jag har sÃ¥ länge jag kan minnas haft astronomiskt höga krav pÃ¥ mig själv. Jag är extremt självkritisk och fokuserar alltid pÃ¥ det jag gör fel. Aldrig pÃ¥ det jag gör rätt. Jag har höga krav (gör träningsscheman där jag ska träna fem dagar i veckan, samtidigt som jag jobbar oftast mer än heltid pÃ¥ ett jobb där jag förväntas vara kreativ och koncentrerad non stop hela dagarna) och jag fokuserar pÃ¥ det jag gör ”fel” (träningspassen som inte blir av, seten som inte blir av under gympasset, armhävningarna jag inte orkar, buggarna jag inte rättar pÃ¥ jobbet, mötena jag inte kallar till).
Grejen är att det här är enkelt åtgärdat. Det är bara att börja fokusera på det jag gör bra istället. Och det är faktiskt väldigt enkelt, för hjärnan kan bara koncentrera sig på en sak i taget, så om jag fokuserar på det jag gör bra så glömmer jag automatiskt det dåliga. Och jag mår toppen! Så jag ska fokusera på armhävningarna jag klarar (vilka brukar vara fler än de jag inte orkar), gympassen som blir av, seten jag genomför i gymmet (vilka alltid är fler än de jag skippar), buggarna jag rättar (vilket ALLTID ÄR FLER än de jag missar!) och mötena jag kallar till, leder, dokumenterar och följer upp. Allt jag gör under en dag som är GRYMT är betydligt mer än det jag gör fel. Att jag inte bara kan komma ihåg det!
Jag jobbade med detta väldigt intensivt under hela förra året. Jag trodde jag lärt mig det nu så att det gick per automatik, men uppenbarligen inte. Måste komma ihåg att komma ihåg det positiva! Sluta stressa över passen jag inte genomför, uppmärksamma de jag genomför istället!
Jag kan inte jämföra mig med de som jobbar heltid med träning. Jag kan inte jämföra mig med de som är studenter och kan träna klockan tio och klockan två och klockan sex sju dagar i veckan. Jag kan inte heller jämföra mig med de som lyckas jobba heltid och ändå lyckas träna fem gånger i veckan, för jag fungerar inte så. Jag orkar inte det. Och jag behöver inte heller orka det! De passen jag orkar är absolut tillräckligt! Att jag inte bara kan komma ihåg det!
Så min PT förbjöd mig nästan att träna. Hon tyckte jag kunde dansa, promenera, köra BodyBalance och golfa. Återhämtningsträning alltså. Om jag är pigg, så kan jag ta ett box-pass eller ett spinningpass. Om jag är pigg!! Hon poängterade hundra gånger att det jag gör räcker. Det räcker! Jag är snygg och stark, det räcker!
Så nu ska jag vila. Det känns som jag blev tjugo kilo lättare plötsligt. Åh, underbara liv! Nu ska jag bara slappna av och invänta att träningslusten kommer tillbaka. Det gör den, det vet jag, och när den gör det så är jag starkare och piggare och redo att träna. Fram tills dess blir det vila och icke-tränings-aktiviteter! :)
Insåg att jag inte kunde komma ihåg när jag promenerade längs med havet senast. Kanske inte hänt en enda gång sen nyår? I vilket fall så var det för länge sen! Igår blev det av :)
Min PT har dessutom mer eller mindre förbjudit mig att träna. Jag är trött och lösningen är inte att träna mer, utan att träna mindre och ta det lugnt. Skriver mer om det senare. Promenader vid havet är definitivt återhämtning!
Chinup-baren uppe, till slut :) Tog bara fem månader att få upp den haha :)
Har testat att hänga i den och dra mig upp, första gången direkt efter ett boxpass. Det gick inte så bra. Alls. Jag kom upp nån centimeter eller två, var rejält trött i armarna efter boxningen. Sen testade jag dagen efter, det gick inte mycket bättre. Och inte igår heller! Jag vet inte hur jag lyckades med bedriften på filmen nedan, för nu lyckas jag bara dra mig max tio centimeter. Inte ens halvvägs upp ju.
Ska träffa min PT ikväll, hoppas bli lite inspirerad till att gymma igen. Sjukt trist med denna trötta kropp jag fastnat i! Hatar att känna mig klen!
Har känt mig hängig och svag senaste tiden, och inte gymmat på över två veckor nu. Jag har sprungit lite i gymmet, men inte styrketränat något.
Igår jobbade jag sent med en produktionssättning, när allt var färdigt vid halv nio på kvällen testade jag att springa lite på löpbandet här i mini-gymmet på kontoret. Har känt höften lite sen Vårruset, tror att jag sprang för fort och ovan vid det ojämna underlaget. Idag kändes allt lugnt igen, så jag tänkte att jag testar att springa. Det gick fint, fyra minuter 9km/h, gick lite, sen fyra minuter 9km/h igen, gick lite, och sen kändes det för långsamt så då ökade jag till 10km/h en minut och sen 11km/h en minut. Det är först när jag kommer upp i 10-11 km/h som det känns som jag faktiskt springer och att jag springer rätt. Bara att det är ju sjukt jobbigt att springa så fort!
Testade sen att dra mig upp… kolla vad jag lyckas med!!! :)
Det ser ut som jag är uppe hela vägen, men det var jag inte riktigt, därför hänger jag kvar en stund och försöker fortfarande :) Tror det är kameravinkeln som filmar underifrån som gör att det ser ut som jag klarar hela. Grymt nöjd dock med tanke på att jag inte tränat nåt sen sist jag testade och då kom jag bara halvvägs :D Skönt att man kan bli starkare av att undvika att träna ;)
Senaste kommentarerna